Vissa skulle kalla det för ointressant och tråkigt, men jag kallar det spartanskt och stilrent...
...och jag anses vara pessimisten.
Härmed påbörjas ett nytt kapitel i livet av en ung man, i herrens namn döpt till Daniel Karl Emanuel Nilsson, och eftersom nu allt som har med religion att göra ofrånkomligt leder något ohyggligt, så är detta fallet självklart inte ett undantag.
Gud, han är för övrigt en riktigt elak jävel som hatar att förlora.
Det är därför han alltid är på båda sidorna i alla väpnade konflikter.
(Togs ur någon film jag har tappat titeln på).
Det nya kaptilet är ju då förstås att jag anslutit mig till den enorma hop av människor som någon gång i sin existens tänkt tanken att plottra ner sina tankar på en interwebbsida för allmän beskådning.
Bloggandet, med andra ord.
Detta är ju då en blogg.
Det verkar vara en allmän riktlinje att det första inlägget man skriver i sin nya fina blogg ska innehålla massa meningslöst trams om vem man är, vad man gör, vad man vill, vad man inte vill, vad man kanske vill, vem man vill göra och på vilket sätt detta görandet ska ske, men jag tänker inte följa med strömmen, just i detta avseéndet, utan begränsa introduktionen till att bara skriva: "Hej".
Nej, nu ljög jag. Det kommer lite mer här nedanför.
Mitt sinne ter sig ofta trassligt och mycket av min tankekraft och lediga tid går åt till att försöka reda ut detta trasslet, en tråd i taget. Till att det som gömts i djungeln av mina synapser ska kunna beskådas som något lite mer konkret och definierbart.
Ibland lyckas jag med nöd och näppe, ibland lyckas jag inte alls och oftast är det nog bara jag själv som kan finna något slags förnuft i det jag tänker, och slutligen kräks ur mig här.
Eftersom skrivandet alltid har berikat mig med en gnutta självdistans och tillåtit mig att se mer objektivt på min verklighet, så ser jag detta som en slags terapi. Ett verktyg att användas till att föra mig närmare ett tillstånd där jag är mer tillfreds med min lott och besitter en högre grad av sinnesfrid.
Om sen någon annan kan finna nytta eller underhållning i att läsa det jag skriver så är det inte bara en bonus, det är dessutom jävligt konstigt! ;D
Men detta är då vad jag kommer bjuda på här; Många odefinierbara tankar om det som jag tycker är intressant, spännande, viktigt, lustigt, underhållande etcetera.
Så med andra ord så skiter jag i det som anses vara "inne" eller på tapeten, om jag inte finner det intressant eller givande.
Egocentrisk blogg med en nypa meningslöst skitsnack, here we go!
Yours sincerely,
-Danny
Det var förresten ingen film jag citerade. Jag kom precis på att det är Magnus Betnér som sagt det där om gud och väpnade konflikter. :)
SvaraRadera