Det är då mina förhoppningar som är det, alltså täckta under ett tjockt lager vit skit.
Dagens väder har helt bestulit mig på ork och humör. Nu ska jag bara vara skitsurig och tråkig resten av dagen. :(
I och för sig så kan det tyckas vara väldigt blåögt att hoppas på vår i mitten av februari, men det är precis vad jag lyckades göra. Förhoppningar är lätta att ådra sig, men mycket svårare att bli av med... förän dom kvävs under två decimeter snö, det vill säga.
I förrgår var backen bar, barbacka... haha!
Det var solsken och konstant plusgrader, även på natten.
Så vem hoppades inte på att det nu skulle vara nog på eländet?
Istället får vi ytterligare en salva dynga. Tack!
I förrgår satt jag och slökikade på dumburken, jag tror det var något trist program såsom "Vem Vet Mest" eller dylikt, men lyckan fann mig!
Den fann mig i form av en trailer för The Pacific. En serie som jag tidigare helt hade missat.
Jag tyckte den verkade häftig, så helt utan research laddade jag ner hela skiten, 10 delar på cirkus en timma styck, och igår råkade jag fastna i ett maraton av denna underbara miniserie.
Det första jag såg var HBO-loggan, och tänkte "Hm. Dom gör bra skit!".
Det andra jag fick se var "Steven Spielberg", och tänkte "Hm.. HBO och Steven Spielberg. Det var väl dom som gjorde Band of Brothers?"
Det tredje jag såg var ett upplägg som helt verkade plagiera Band of Brothers, så jag var bara tvungen att undersöka det på IMDB, och ja. Självklart är det samma hjärnor som ligger bakom även detta mästerverk, men dom följer helt andra karaktärer i en helt annan del av andra världskriget.
Jag orkar inte recensera, men kolla på skiten... Rekommenderas dock ej för känsliga kikare.
Idag har jag ingen ork till att skriva något... så det får bli såhär.
Pusshej,
-Danny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar