När jag stod i duschen så slogs jag av tanken att skriva om könshår. Men jag skippar det.
Jag har här framför mig inte bara en kopp med mumsmumskaffe utan även en anteckninslapp.
En lapp, vilken som helst. En väldigt vit, fin och funktionabel lapp.
Tanken var att jag med hjälp av en penna skulle pryda denna funktionabla pappersbit med tänkvärt krimskrams och klotter.
Den funktionabla lappen började sitt öde som del av ett block som satt på väggen i köket. Ett stort block med måttet A5, men kvicktänkt och upplivad på det sätt som bara en överdos koffein kan liva upp en människa, så vek jag den ett par gånger på mitten för att den skulle få lagom mått för min ficka.
I min ficka blev den sällskapad av en penna.
En penna, vilken som helst. En väldigt gul, fin och funktionabel penna.
Morgonciggen hade med sina minusgrader och snövirvel förutspått en kylig dag så jag klädde mig varmt och gav mig ut i världen. Beväpnad med papper, penna och en hjärna, frenetiskt bearbetande sina eletriska impulser.
En hjärna, vilken som helst. En väldigt grå och rynkig men funktionabel hjärna.
Det blev två timmar idag med.
Just förut kände jag en väldig motivation till allting, men nu befarar jag att den har försvunnit.
Min anteckningslapp är iallafall helt fyllt av krumelurer. Ungefär som det såg ut på den gamla goda tiden, då jag jobbade på McDonalds. Efter varje avklarat skift satt jag på tunnelbanan hem och reflekterade. Tecknade ner mina reflektioner över observationer. Saker att begrunda.
Vad skrev jag då, undrar ni?
Mycket tankar. Ibland bara enstaka ord för att symbolisera en tanke jag slogs av. Den mänskliga hjärnan är oförmögen att glömma det ringaste ting men svårigheten med minnet är att lyckas plocka fram det man är ute efter, för oturligt nog så fungerar det inte som filsystemet i en dator.
Men det räcker ofta med ett ord, en mening, en bild eller annat sinnesintryck så kan man förflyttas i både tid och rum, ja till och med i andra dimensioner än dom mest uppenbara om man nu är så funtad.
Man kan bli påmind om en händelse man helt hade glömt och/eller förträngt och återuppleva det, inte exakt som det var utan mer eller mindre intensivt.
Minnet förvränger, och inte minst förvränger det smärta. Annars skulle nog inte en enda kvinna på detta vårt klot skaffa fler än en liten knodd.
Det är så jag använder mina anteckningar. Jag skriver ett ord, för att symbolisera en tanke. Det är som ett lösenord för att få tillgång till något mycket större.
Delar av det hela;
- Funderingar kring dåligt minne och vilka komplikationer och besvärligheter det kan orsaka.
- Att jag har för mycket tankar och anteckningar och borde dela det på flera inlägg. Kanske dedikera ett inlägg till tankarna, var och en, och försöka utforska dom lite närmare.
- Vilken rutt jag promenerade, för det är verkligen inte trivialt nonsens. Mycket viktigt.
- Populistiskt kändisskap. Hur, varför, vad som orsakar dess uppkomst och spridning.
- Lite allmänt trams om vad jag ska göra senare idag.
- Hybris, pretentioner och jantelagen.
- Impulskontroll, and lack thereof.
- Att mitt sinne för ansvar är det av en 13-åring.
Men inget av detta orkar jag närma mig, just i detta nu. Det var bara lösryckta funderingar.
En sak vill jag dock skriva av, nästan exakt så som jag antecknade det.
Funderingar.
Funderingar över alla själars sysslor och göromål, planer, öden, drömmar. Sittandes på en bänk vid sergels torg är detta vad som utgör mitt grubbel, en solig men kylig eftermiddag i februari. Blicken läser av min omgivning, strömmen av människor, ett sorl av ljud och bilder. En herre tittar stressat på sitt armbandsur och ger sig samtidigt på ett tafatt försök att knäppa sin rock för att skydda mot vinden. Jag spekulerar, han har nog bråttom till ett möte... eller ett tåg... eller ett tåg som ska transportera honom till ett möte.
En flock duvor som helt plötsligt får för sig att dom ska någon helt annanstans och uträtta något viktigt, skiter fullständigt i om han hinner i tid.
Dom har fullt upp med att samordna sökningsarbetet efter vilken minkpäls som ska få utgöra deras nästa toalett.
Att ha ens enda trubbel utgöras av oro om när man kommer att förtära sin nästa måltid, och i sin tur vad som anses vara den bästa avlastninsplatsen av den raffinerade slutprodukten,
det känns som en lagom bekymmer- och ansvarslös tillvaro.
Jag undrar om duvorna har något rekryteringskontor.
Prokreation är ju också viktigt.
"Without feelings, breath is just a clock ticking." -Equilibrium
Glädjen över att vara människa är betydlig när jag slås av tankar på hur olyckliga manliga sjöhästar måste vara, eller den längtan efter njutningsfullt samlag som den där Prot måste känna. (Kevin Spaceys karaktär i filmen K-Pax).
Snart ska jag bege mig till sollentuna, pappa och fika.
Trevliga tidsfördriv.
Cheerio,
-Danny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar